En snabb mil

Igår blev det en snabb mil med Lina. Till en början var hon inte alls på hugget och jag fick driva henne framåt första km. Men sen blev hon allt mer sugen på dagens arbete. Jag red henne mest i trav och galopp, det var endast på asfalts sträckorna som jag red i skritt. I skritten gjorde vi mycket skänkelvikningar för att även jobba lite lösgörande. Åt höger går det jättebra men det är lite segare åt vänster. Det får vi jobba på mer. Men Lina var så duktig ändå. Hon gick i en bra form och höjde upp sin rygg riktigt bra.

När vi kom fram till Dal gnäggade Lina till de Islandshästar som bor där, men hon var hela tiden lugn och uppförde sig exemplariskt. Efter det gnäggade hon då och då, ja hon till och med svarade en fågel med glatt gnägg. Hon är för söt!

Det enda jag egentligen kan tycka var dåligt är att Lina börjar ömma i sina fötter när vi rider på lite stenigare grusvägar. Men det har jag räknat med och lösningen är enkel. Nya snygga järnskor på de små hovarna. Fram till dess får jag helt enkelt planera mina val av vägar.

På eniro har jag ritat upp rundan vi red igår.

Jobbigt markarbete

(gammal bild, ryttare Emelie Karlsson)

Idag har jag jobbat med markarbete med Lina. Jag körde mycket volter och andra lösgörande vägar. Vi tränade även lite på några sidvärtsrörelser, något som vi behöver öva mycket mer på. Jag hade halsförlängare på Lina för att visa henne vägen mot en bättre form. Det funkade som jag tänkt mig.

Lina var tyvärr inte riktigt så framåt och på hugget som hon brukar, och hon blev ganska fort trött. Jag hoppas och tror att det beror på den plötsliga värmen som återkommit. Vem blir inte trött av att koncentrera sig när det är 20-25 grader varmt?

Nästa gång ska vi rida ut i skogen och rida intervall för att få upp flåset lite bättre.

Över stock och sten

(gammal bild. ryttare: Emelie)

I dag har Lina fått träna sina muskler ordentligt. Eftersom det har kommit ett bakslag på våren med en låg temperatur och faktiskt lite snö då och då, och hästarna går ute på nätterna nu, ville jag inte att Lina skulle bli svettig av dagens arbete. Därför valde jag att styrketräna lågintensivt med henne genom att rida rakt in i skogen runt träd och över stock och sten, och även klättra i alla backar som finns i skogen. Att skritta upp och ner i olika lutningar tränar hennes muskler i bakdelen ordentligt. Något som hon behöver när vi rider ut på våra längre distanser.

Att rida rakt in i skogen och använda mig av naturen som "ridhus" är något som jag alltid har gjort när jag tränat mina hästar. Det finns ju hur många "vägar" som helst att välja mellan träden. Jag ser träden som koner som jag formar hästen runt i olika stora volter och serpentiner. Hästarna tycker ofta att det är mer spännande att träna så än i ett ridhus. Så är det också med Lina. Eftersom hon är en ridtravare har hon lite svårare att ställa sig rätt i höger varv men med träden som hjälp går det mycket bättre. En annan sak som är en fördel med att rida inne i skogen är att hästen på ett naturligt sätt måste söka sig framåt-nedåt med huvudet för att faktiskt se vart den sätter fötterna. Efter ett tag kommer hästen av sig självt på att det är bättre att gå i rätt form och har jag då som ryttare gett korrekta hjälper kommer hästen även att gå i rätt form senare. Lina har inte riktigt förstått poängen ännu och sänker lätt ryggen lite när vi kommer ut på skogsvägen igen men snart kommer hon att förstå det också.

När vi red hem från vårt skogsträning valde jag vägen genom kyrkbyn för att Lina även skulle få lite miljöträning förbi den stora bondgården. Och så stärks även hennes skelett och ligament i benen av att skritta fram på asfalten.

När vi kom hem hade pappa lånat vår transport och den stod fortfarande kopplad efter hans bil så jag passade även på att lastträna Lina lite innan jag släppte ut henne i hagen. Hon gick som vanligt in i transporten helt själv och hon backade snällt ut när jag drog henne lite lätt i svansen.

Annan sadel

I väntan på att vi ska hitta en köpare till Lina har jag bestämt mig för att börja träna henne för distansritt. Mest för att det ska vara lättare att sätta upp mål med hennes ridning.

I och med att det kommer bli många mil längs vägarna tänkte jag att det kanske passar bättre att rida henne i western-sadeln. När jag ändå har en så att säga. Jag har ju faktiskt till och med en sadelfilt i rosa/lila som matchar hennes rosa benskydd. När jag hade sadlat henne provsatt jag, men jag tyckte att paden tryckte precis vid manken så jag hoppade av och sadlade om henne denna gången utan pad, och då låg sadeln mycket bättre. Jag tog på henne resten av utrustningen och så gav vi oss iväg på vår runda.

Vi skulle rida en runda på ca 8 km med varierande underlag från asfalt-grusväg-skogsväg-stig i skogen. Lina var pigg och glad och ville verkligen ut i dag. När vi skrittat en stund släppte jag fram henne i trav. Vid första asfaltsdelen på rundan saktade vi av till skritt. Inte alls något som Lina ville. När vi skrittat nästan en kilometer lät jag henne komma fram lite i trav igen. Men eftersom det fortfarande var asfaltsväg saktade vi av ganska snart. När vi kom in på nästa grusvägsdel av rundan lät jag Lina komma fram i trav igen och vi travade på i några kilometer tills det var dags att rida in på en stig i skogen då vi saktade av till skritt igen. När det åter gick att trava gjorde vi det. Det låg en gren över vägen, max 10 cm hög, och den tog Lina ett jätteskutt över! Jag fick sadelhornet rakt i magen! Visst kan man hoppa enkla låga hinder i westernsadel men då bör ju ryttaren vara beredd också! Inte hästens fel utan ryttaren som inte hade huvudet med sig. När vi kom ut ur skogen svängde vi av lite från rundan och red ner till några åkrar längs ån. Jag ville passa på och kolla om det börjat växa vettigt, en liten avstickare på en km. När vi så vände hemåt lät jag Lina komma fram i galopp. Det måste hon verkligen gillat för medans vi galopperade gnäggade hon flera gånger samtidigt samtidigt som vi susade fram. Sista uppförsbackarna mot byn och stallet skrittade vi naturligtvis.

Lina hade fortfarande gnista och vilja att jobba kvar när vi kom hem, trots att hon var ordentligt svettig. Hon var riktigt svettig under sadeln, ett gott tecken att den ligger bra på henne. Det var bara en liten liten fläck bakom manken som bara var fuktig, där kan sadeln kanske trycka lite. Jag ska få låna en tunnare pad av min bonus syster på måndag som vi ska testa om vi kan få sadeln att ligga optimalt på henne. En sak märktes i alla fall. Lina trivdes verkligen med westernsadeln!

Till Salu

Emelie har helt slutat upp med hästar nu och vi har tyvärr bestämt oss för att sälja Lina.

Vi begär 10 000 kr inkl utrustning för henne, eller 8000 utan utrustning.

Några har hört av sig, men det är ingen som har kommit och provridit henne. Någon bestämde tid men dök inte upp, en annan var verkligen intresserad men där var avståndet mellan oss det som påverkade så det inte blev någon provridning.

Under tiden vi väntar på en ny ägare till denna underbara häst kommer jag rida henne. Mest kommer det bli konditonsridning och mycket markarbete.

Vem vet, kanske jag hittar ett användningsområde för henne så vi väljer att inte sälja trots allt.

Bebis har blivit stor.

Linas föl Beatrix har nu blivit stora damen och är ute på annons på bl a Hästnet. Det har blivit något konstigt med registreringen av länken till Trixies egna sida, så man hamnar här hos mamma. Den rätta länken ska vara: http://tintin74-beatrixstar.blogspot.com/ . Jag kommer att uppdatera lite oftare med mycket bilder från och med nu, så den som är intresserad av en ev affär kan följa hennes utveckling.

En dotter

Så äntligen fick Lina sitt föl i natt. Nästan 3 veckor över tiden! Det blev en liten söt och näpen tös. Förlossningen har gått bra. Både mor och dotter mår bra. Lina tar sin nya roll som mamma på största allvar. Fölet har diat och tarmbäcket har släppt, så nu är det bara att hoppas på att de första kritiska dagarna förlöper smärtfritt. Om 3-4 dagar kan vi pusta ut och säga att det blev ett levande fött föl.

Nu börjar det dra ihop sig för Lina att få sitt första föl. Hon är stor och otymplig om magen och juvret är ifyllt. Några vaxproppar har inte kommit än så det är säkert några dagar kvar innan bebis ser dagens ljus. Men för det är det nog lika bra att börja vakta och vaka även om nätterna nu. Det kan ju gå riktigt fort mot slutet. Oftast sköter ston sina förlningar bäst på egen hand, men eftersom det är första gången för lilla Lina är det bäst om man finns i närheten när den stora stunden kommer.

Ny Look!

Jag har gett Linas egna blogg ett nytt utseende. Den här mallen som jag har använt mig av tycker jag passar hennes personlighet bättre än den tidigare. Knapparna till höger har jag hämtat från "Origoforce.zoomin.se där det finns många läckra knappar som man får kopiera gratis, bara man länkar tillbaka som ett litet tack.

Har det gott och skönt

Lina går mest i hagen och njuter om dagarna. Magen är riktigt stor nu, men än kommer inte något föl. Jag skulle kunna tänka mig att det är 3-4 veckor kvar innan den lilla bebisen ser dagens ljus för första gången. Om tiden räcker till någon dag ska jag ta med mig Lina ut på en kort lugn promenad, mest för att stärka kontakten mellan oss nu när inte Emelie längre har något ansvar för henne. Med tanke på hennes välsignade tillstånd får det absolut inte bli något ansträngande för henne. Men att bara gå och strosa lite är bara skönt.

Emelies svåra beslut

Emelie har tagit ett mycket svårt men moget beslut när det gäller Lina. Emelie känner att hon inte hinner och klarar av ansvaret att ha en egen häst och har bestämt sig för att sälja henne. Jonas och jag diskuterade saken och beslutade att vi köper lilla Lina av henne. Att sälja en liten ridtravare som är dräktig med en hingst av annan ras är inte lätt. Om vi kommer att behålla Lina på gården vet jag inte än, men så länge hon har föl vid sidan kommer vi inte att sälja henne vidare. Om vi beslutar oss för att hon senare ska säljas vill jag utbilda henne lite till innan hon går ut på annons. Och vem vet, kanske Emelie åter vill ta hand om Lina om ett tag. Hon har ju trots allt kvar sitt intresse för hästar. Och hon älskar ändå hästen. Hon kanske helt enkelt bara behöver en time out.

Jag har inte skrivit något på just den här bloggen på VÄLDIGT LÄNGE. Lite dåligt av mig. Jag började med att skriva en blogg för var häst som rids och tränas här på gården. Men så blev det mer och mer att jag bara skrev i min "huvudblogg". Det kändes som att jag skrev samma sak där som här. Jag har funderat ett tag på hur jag ska göra med hästarnas "egna" bloggar, och kommit fram till att jag ska ha kvar dem, fast inte skriva dagligen utan göra mer sammanfattningar över hur jag jobbar med varje häst. På så vis hoppas jag att det blir lättare att följa en viss häst.

Vad har då hänt med lilla Lina? Ja inte mycket. Just nu går hon i hagen och har det bra. Hon är högdräktig och väntas föla någon gång runt pingst. När exakt vet vi inte eftersom hon är fribetäckt med vår Arabian Part Breed-hingst Rocky Star. Hon har inte visat några tecken på att det börjar dra ihop sig till fölning ännu, men den som väntar på något gott, väntar aldrig förlänge...

Uteritter

På sista tiden har det varit så dåligt väder så jag har inte blivit arbetad något nämnvärt. Men den här veckan har både matte och Tin-Tin ledigt så vi har varit ute i skogen tillsammans med Tin-Tin och min kompis Sessan. Vi har börjat ganska lugnt i skritt men sen när vi ska trava har Sessan och jag busat ordentligt, ja jag har till och med galopperat några gånger, och då har jag fått ordentligt med beröm av matte så jag undrar om det är något hon verkligen vill att jag ska göra. Jag blir lite förvirrad när det gäller galoppen nämligen. Innan när jag sprang med vagn efter mig så var det Fy! Fy! Fy! att galoppera, men nu hos min nya ägare får jag beröm om jag galopperar några steg. Fast om matte blir glad så försöker jag ju, men det är så svårt att förstå när jag ska trav och när jag ska galoppera. Fast det är nog något som vi kommer träna ganska mycket på från och med nästa vecka. För om jag har förstått Tin-Tin rätt så ska vi åka till ridhuset ett par gånger i veckan och träna där under vinter halvåret. troligen kommer vi även träna för Cajsa en hel del också. Så jag ska nog lyckas lösa svaret på gåtan om galoppen.

Barbacka

Idag när matte skulle rida mig glömde hon sadeln!

Fast hon sa att det var planerat och att hon skulle passa på att träna sin balans när vi ändå bara skulle skritta lite på asfalten.

Och visst, det funkar ju.

Vi skrittade närmare 2 km innan vi vände och gick hem igen.

Vi hade sällskap av min pojkvänn Rocky Star. Det var Tin-tin som hade honom fast hon gick brevid istället för att sitta på hans rygg.

Det blev en lugn, avslapnande och trevlig tur strax innan skymningen.

Tävlat!

I helgen var matte och jag iväg och tävlade i Clear Round hoppning i Korsberga igen.

Det började med att matte red fram mig jättefint och man såg verkligen att träningen för Cajsa Lindqwist på Larsåsa-gård verkligen gjort nytta. Matte fick mig att söka mig framåt-nedåt, trots att det fanns så mycket spännande att titta på. Framhoppningen gick bra och vi hoppade fint.

Så blev det dags för vår första runda på 40 cm, och nu kom nervositeten fram. Matte blev försiktig och slutade driva mig framåt mot hindren. Tyvärr fick vi ett nedslag på första hindret. Det var bakbommen på en oxer som så retfullt trillade ner.

Men jag gick i mycket finare form än förra tävlingen i alla fall, så vi har gjort framsteg trots allt.

På framhoppningnen till nästa klass på 50 cm brövade matte att ha ett litet kort hoppspö i handen. Och nu gick det mycket bättre. Vi tog ett par riktigt fina skutt för att fortfarande vara på "G" inför nästa runda.

Nu gick det mycket bättre.

Matte drev på och fick upp ett lite bättre tempo och vi kom runt banan felfritt. Naturligtvis fick vi en fin rosett att ta med oss hem. Den sattes i mitt träns få alla kunde se hur duktig jag varit.

Fast jag tycker inte riktigt om att ha den där. Så det är tur att matte tar med sig den in och hänger upp på sin vägg sedan. Men den måste ju sitta medan jag och matte blir fotograferade innan vi kliver in i transporten och styr mot hemmets lugna vrå.

Uppdatering

Oj oj oj Så länge det var sen Tin-Tin skrev i min blogg! Visst det har varit mycket och det finns ju bara 24 timmar på ett dygn. Men det har ju hänt så mycket som jag måste berätta om!

Matte Emelie har tränat och utbildat mig efter bästa förmåga under sommaren. Vi har jobbat för Tin-Tin med både markarbete och hoppning. Och framstegen har gått stadigt framåt.

Ja till och med så pass framåt att vi faktiskt har varit iväg och gjort vår första tävling!

Det var i Korsberga, strax utanför Vetlanda, som vi startade på en Clear Round tävling i hoppning. Visst vi hoppade inte några höga höjder (40 cm och 50 cm) men det är tävlingsrutinen vi är ute efter att få. Hur gick det då?

Hur bra som helst! Vi red felfritt och fick rosett på båda höjderna! Förutom att det var några i publiken som korade mig till den finaste hästen. Eftersom jag är nästan svart.

Vi har även inlett min och mattes träning för instruktör. Vi har varit och tränat för Cajsa Lindqwist på Larsåsa-gård. Cajsa tycker att jag är söt och trevlig! Hon tror att jag kommer bli en jättetrevlig ridhäst och få lika fina rörelser som en welsh! Oj! Så stolt både matte och Tin-tin blev av att höra det! Tin-Tin kommer att uppdatera betydligt bättre än tidigare när vi varit och tränat, det har hon lovat.

När vi var iväg igår och tränade så jobbade vi med mycket med att ridas i form på volt och så började vi jobba med framdelsvändningarna. I början var det lite knepigt att förstå men jag tror att jag fick grepp om det efter ett tag. Mot slutet hoppade vi en liten studsserie för att träna in min teknik och mattes balans. Usch! Det var lite läskigt, och jag fegade ordentligt på hindren. Jag måste bli mer framåt sas det. Som avslutning hoppade vi lite på en oxer.

Både matte, Tin-Tin, Cajsa och jag var nöjda efter och en ny träning bokades in om en vecka.

Aktiv vila

Idag tog matte och jag det lugnt.

Vi tog en stilla promend upp till kyrkbyn tillsammans med Tin-Tin och Rocky.

Snacka om att man var stolt mär man gick brevid en så läcker kille! Hi hi.

Jag som är van vid maskiner och sånt sen travbanan brydde mig inte om bilar

eller mopeder, men Rocky som är lite känslig av sig hopade ner i diket när

mattes bror kom med sin moppe. Larvigt!

När vi kom hem till stallet och min vän Princes kletade Tin-Tin in mig i

tjärsalva mot alla hemska knott och mygg. matte plockade härligt saftigt

klövergräs som vi fick mumsa på i våra boxar innan vi åter igen gick ut i

hagen.

glitter-graphics.com

Longering

I dag var det longering som stod på programmet.

Som vanligt började vi med att Emelie själv gick runt i paddocken med Lina för att värma

upp henne innan jag tog över arbetet. När det så var dax att börja jobba, började jag

med att låta Lina jogga runt några varv helt fritt i trav. När så Lina kändes uppvärd bad

jag henne om galoppfattning, vilket hon så gärna gjorde. Hon var så frammåt idag att

hon även passade på att busa lite i galoppen. Några glädjande bocksprång var hon bara

tvungen att göra. Så när hon var riktigt ordentligt varm i kroppen fick hon pusta ut i lite

skritt innan jag hämtade halsförlängaren och spännde in henne så att hon skulle arbeta

i en någorlunda rätt form. Lina börjar mer och mer acceptera inspänningen och arbetar

på fint efter den utbildning hon har. Snart kan jag nog flytta halsförlängaren från

buken till de nedersta ringarna på longergjordens sidor, så hon får en inspänning

som liknar mer tygeltagen. Men jag väntar lite till innan jag gör det. Lina är en så

härlig häst att arbeta med. Ju mer man berömmer henne desto mer tar hon i och

verkligen försöker att göra rätt, även om hon inte riktigt förstår vad jag eller

Emelie menar. Visst är det underbart med en häst som är så sammarbetsvillig,

men det är samtidigt svårt när man bara vill hålla på hur länge som helst. Det

gäller ju att sluta i rätt tid så motivationen hålls vid liv.

Markarbete i skritt och trav

För någon dag sedan tränade matte och jag markarbete på stora gräsbanan.

Det gick hur bra som helst. Att det inte har skrivits något inlägg om det förens

nu är att Tin-Tin inte har mått så bra. Enklast är att Tin-Tin lägger upp två

filmklipp från träningen som helt enkelt får tala för sig självt.

I den här första filmen visas vårt huvudsakliga skrittarbete den dagen.

Jag är lite irriterad över alla flugor som flyger runt om kring mitt huvud,

det är därför som jag slår så mycket med mitt huvud.

Och här i den andra filmen visas det huvudsakliga travarbetet.

Jag söker mig inte lika lätt framåt-nedåt i traven, men vad kan man begära

efter så kort utbildning som jag har? Det kommer med tiden säger Tin-tin.

Den som vill får gärna lämna lite konstruktiv kritik till mig och matte.

Löshoppning

Tin-Tin har löshoppat mig. Det tycker jag är kul. Det är så härligt att springa näst intill fritt på ridbanan, bara longerlinan mellan mig och Tin-Tin. Hon hade satt upp två hinder den här gången med ca 7 m mellan varandra. Precis lagom med ett galoppsprång innan nästa hinder.

Jag fick in ett perfekt flyt och avståndet mellan hindren passade mig perfetkt. Jag fick flera fina språng från båda hållen så Tin-Tin höjde från enkla kryss hinder till vanliga rättuppstående. Kan tänka mig att det blev ca 70 cm högt. Även på den här höjden stämde det hur bra som helst, och Tin-tin berömde mig jätte mycket. Hon sa att jag verkligen kommer att bli en fin hopphäst för min matte. Nästa gång ska jag kanske få prova att hoppa något som kallas för oxer. Jag har aldrig gjort det innan men det ska tydligen vara en hindertyp som är längre än de jag har hoppat innan. Det ska bli spännande.

När jag kom tillbaka till stallet och matte plckade av mig benskydden och kapsonen och jag fått mitt svett-täcke på ryggen. Satte sig matte hos mig i min box. Så mysigt det är att bara vara nära varandra.