En snabb mil

Igår blev det en snabb mil med Lina. Till en början var hon inte alls på hugget och jag fick driva henne framåt första km. Men sen blev hon allt mer sugen på dagens arbete. Jag red henne mest i trav och galopp, det var endast på asfalts sträckorna som jag red i skritt. I skritten gjorde vi mycket skänkelvikningar för att även jobba lite lösgörande. Åt höger går det jättebra men det är lite segare åt vänster. Det får vi jobba på mer. Men Lina var så duktig ändå. Hon gick i en bra form och höjde upp sin rygg riktigt bra.

När vi kom fram till Dal gnäggade Lina till de Islandshästar som bor där, men hon var hela tiden lugn och uppförde sig exemplariskt. Efter det gnäggade hon då och då, ja hon till och med svarade en fågel med glatt gnägg. Hon är för söt!

Det enda jag egentligen kan tycka var dåligt är att Lina börjar ömma i sina fötter när vi rider på lite stenigare grusvägar. Men det har jag räknat med och lösningen är enkel. Nya snygga järnskor på de små hovarna. Fram till dess får jag helt enkelt planera mina val av vägar.

På eniro har jag ritat upp rundan vi red igår.

Jobbigt markarbete

(gammal bild, ryttare Emelie Karlsson)

Idag har jag jobbat med markarbete med Lina. Jag körde mycket volter och andra lösgörande vägar. Vi tränade även lite på några sidvärtsrörelser, något som vi behöver öva mycket mer på. Jag hade halsförlängare på Lina för att visa henne vägen mot en bättre form. Det funkade som jag tänkt mig.

Lina var tyvärr inte riktigt så framåt och på hugget som hon brukar, och hon blev ganska fort trött. Jag hoppas och tror att det beror på den plötsliga värmen som återkommit. Vem blir inte trött av att koncentrera sig när det är 20-25 grader varmt?

Nästa gång ska vi rida ut i skogen och rida intervall för att få upp flåset lite bättre.

Över stock och sten

(gammal bild. ryttare: Emelie)

I dag har Lina fått träna sina muskler ordentligt. Eftersom det har kommit ett bakslag på våren med en låg temperatur och faktiskt lite snö då och då, och hästarna går ute på nätterna nu, ville jag inte att Lina skulle bli svettig av dagens arbete. Därför valde jag att styrketräna lågintensivt med henne genom att rida rakt in i skogen runt träd och över stock och sten, och även klättra i alla backar som finns i skogen. Att skritta upp och ner i olika lutningar tränar hennes muskler i bakdelen ordentligt. Något som hon behöver när vi rider ut på våra längre distanser.

Att rida rakt in i skogen och använda mig av naturen som "ridhus" är något som jag alltid har gjort när jag tränat mina hästar. Det finns ju hur många "vägar" som helst att välja mellan träden. Jag ser träden som koner som jag formar hästen runt i olika stora volter och serpentiner. Hästarna tycker ofta att det är mer spännande att träna så än i ett ridhus. Så är det också med Lina. Eftersom hon är en ridtravare har hon lite svårare att ställa sig rätt i höger varv men med träden som hjälp går det mycket bättre. En annan sak som är en fördel med att rida inne i skogen är att hästen på ett naturligt sätt måste söka sig framåt-nedåt med huvudet för att faktiskt se vart den sätter fötterna. Efter ett tag kommer hästen av sig självt på att det är bättre att gå i rätt form och har jag då som ryttare gett korrekta hjälper kommer hästen även att gå i rätt form senare. Lina har inte riktigt förstått poängen ännu och sänker lätt ryggen lite när vi kommer ut på skogsvägen igen men snart kommer hon att förstå det också.

När vi red hem från vårt skogsträning valde jag vägen genom kyrkbyn för att Lina även skulle få lite miljöträning förbi den stora bondgården. Och så stärks även hennes skelett och ligament i benen av att skritta fram på asfalten.

När vi kom hem hade pappa lånat vår transport och den stod fortfarande kopplad efter hans bil så jag passade även på att lastträna Lina lite innan jag släppte ut henne i hagen. Hon gick som vanligt in i transporten helt själv och hon backade snällt ut när jag drog henne lite lätt i svansen.