En snabb mil

Igår blev det en snabb mil med Lina. Till en början var hon inte alls på hugget och jag fick driva henne framåt första km. Men sen blev hon allt mer sugen på dagens arbete. Jag red henne mest i trav och galopp, det var endast på asfalts sträckorna som jag red i skritt. I skritten gjorde vi mycket skänkelvikningar för att även jobba lite lösgörande. Åt höger går det jättebra men det är lite segare åt vänster. Det får vi jobba på mer. Men Lina var så duktig ändå. Hon gick i en bra form och höjde upp sin rygg riktigt bra.

När vi kom fram till Dal gnäggade Lina till de Islandshästar som bor där, men hon var hela tiden lugn och uppförde sig exemplariskt. Efter det gnäggade hon då och då, ja hon till och med svarade en fågel med glatt gnägg. Hon är för söt!

Det enda jag egentligen kan tycka var dåligt är att Lina börjar ömma i sina fötter när vi rider på lite stenigare grusvägar. Men det har jag räknat med och lösningen är enkel. Nya snygga järnskor på de små hovarna. Fram till dess får jag helt enkelt planera mina val av vägar.

På eniro har jag ritat upp rundan vi red igår.

Jobbigt markarbete

(gammal bild, ryttare Emelie Karlsson)

Idag har jag jobbat med markarbete med Lina. Jag körde mycket volter och andra lösgörande vägar. Vi tränade även lite på några sidvärtsrörelser, något som vi behöver öva mycket mer på. Jag hade halsförlängare på Lina för att visa henne vägen mot en bättre form. Det funkade som jag tänkt mig.

Lina var tyvärr inte riktigt så framåt och på hugget som hon brukar, och hon blev ganska fort trött. Jag hoppas och tror att det beror på den plötsliga värmen som återkommit. Vem blir inte trött av att koncentrera sig när det är 20-25 grader varmt?

Nästa gång ska vi rida ut i skogen och rida intervall för att få upp flåset lite bättre.

Över stock och sten

(gammal bild. ryttare: Emelie)

I dag har Lina fått träna sina muskler ordentligt. Eftersom det har kommit ett bakslag på våren med en låg temperatur och faktiskt lite snö då och då, och hästarna går ute på nätterna nu, ville jag inte att Lina skulle bli svettig av dagens arbete. Därför valde jag att styrketräna lågintensivt med henne genom att rida rakt in i skogen runt träd och över stock och sten, och även klättra i alla backar som finns i skogen. Att skritta upp och ner i olika lutningar tränar hennes muskler i bakdelen ordentligt. Något som hon behöver när vi rider ut på våra längre distanser.

Att rida rakt in i skogen och använda mig av naturen som "ridhus" är något som jag alltid har gjort när jag tränat mina hästar. Det finns ju hur många "vägar" som helst att välja mellan träden. Jag ser träden som koner som jag formar hästen runt i olika stora volter och serpentiner. Hästarna tycker ofta att det är mer spännande att träna så än i ett ridhus. Så är det också med Lina. Eftersom hon är en ridtravare har hon lite svårare att ställa sig rätt i höger varv men med träden som hjälp går det mycket bättre. En annan sak som är en fördel med att rida inne i skogen är att hästen på ett naturligt sätt måste söka sig framåt-nedåt med huvudet för att faktiskt se vart den sätter fötterna. Efter ett tag kommer hästen av sig självt på att det är bättre att gå i rätt form och har jag då som ryttare gett korrekta hjälper kommer hästen även att gå i rätt form senare. Lina har inte riktigt förstått poängen ännu och sänker lätt ryggen lite när vi kommer ut på skogsvägen igen men snart kommer hon att förstå det också.

När vi red hem från vårt skogsträning valde jag vägen genom kyrkbyn för att Lina även skulle få lite miljöträning förbi den stora bondgården. Och så stärks även hennes skelett och ligament i benen av att skritta fram på asfalten.

När vi kom hem hade pappa lånat vår transport och den stod fortfarande kopplad efter hans bil så jag passade även på att lastträna Lina lite innan jag släppte ut henne i hagen. Hon gick som vanligt in i transporten helt själv och hon backade snällt ut när jag drog henne lite lätt i svansen.

Annan sadel

I väntan på att vi ska hitta en köpare till Lina har jag bestämt mig för att börja träna henne för distansritt. Mest för att det ska vara lättare att sätta upp mål med hennes ridning.

I och med att det kommer bli många mil längs vägarna tänkte jag att det kanske passar bättre att rida henne i western-sadeln. När jag ändå har en så att säga. Jag har ju faktiskt till och med en sadelfilt i rosa/lila som matchar hennes rosa benskydd. När jag hade sadlat henne provsatt jag, men jag tyckte att paden tryckte precis vid manken så jag hoppade av och sadlade om henne denna gången utan pad, och då låg sadeln mycket bättre. Jag tog på henne resten av utrustningen och så gav vi oss iväg på vår runda.

Vi skulle rida en runda på ca 8 km med varierande underlag från asfalt-grusväg-skogsväg-stig i skogen. Lina var pigg och glad och ville verkligen ut i dag. När vi skrittat en stund släppte jag fram henne i trav. Vid första asfaltsdelen på rundan saktade vi av till skritt. Inte alls något som Lina ville. När vi skrittat nästan en kilometer lät jag henne komma fram lite i trav igen. Men eftersom det fortfarande var asfaltsväg saktade vi av ganska snart. När vi kom in på nästa grusvägsdel av rundan lät jag Lina komma fram i trav igen och vi travade på i några kilometer tills det var dags att rida in på en stig i skogen då vi saktade av till skritt igen. När det åter gick att trava gjorde vi det. Det låg en gren över vägen, max 10 cm hög, och den tog Lina ett jätteskutt över! Jag fick sadelhornet rakt i magen! Visst kan man hoppa enkla låga hinder i westernsadel men då bör ju ryttaren vara beredd också! Inte hästens fel utan ryttaren som inte hade huvudet med sig. När vi kom ut ur skogen svängde vi av lite från rundan och red ner till några åkrar längs ån. Jag ville passa på och kolla om det börjat växa vettigt, en liten avstickare på en km. När vi så vände hemåt lät jag Lina komma fram i galopp. Det måste hon verkligen gillat för medans vi galopperade gnäggade hon flera gånger samtidigt samtidigt som vi susade fram. Sista uppförsbackarna mot byn och stallet skrittade vi naturligtvis.

Lina hade fortfarande gnista och vilja att jobba kvar när vi kom hem, trots att hon var ordentligt svettig. Hon var riktigt svettig under sadeln, ett gott tecken att den ligger bra på henne. Det var bara en liten liten fläck bakom manken som bara var fuktig, där kan sadeln kanske trycka lite. Jag ska få låna en tunnare pad av min bonus syster på måndag som vi ska testa om vi kan få sadeln att ligga optimalt på henne. En sak märktes i alla fall. Lina trivdes verkligen med westernsadeln!

Till Salu

Emelie har helt slutat upp med hästar nu och vi har tyvärr bestämt oss för att sälja Lina.

Vi begär 10 000 kr inkl utrustning för henne, eller 8000 utan utrustning.

Några har hört av sig, men det är ingen som har kommit och provridit henne. Någon bestämde tid men dök inte upp, en annan var verkligen intresserad men där var avståndet mellan oss det som påverkade så det inte blev någon provridning.

Under tiden vi väntar på en ny ägare till denna underbara häst kommer jag rida henne. Mest kommer det bli konditonsridning och mycket markarbete.

Vem vet, kanske jag hittar ett användningsområde för henne så vi väljer att inte sälja trots allt.

Bebis har blivit stor.

Linas föl Beatrix har nu blivit stora damen och är ute på annons på bl a Hästnet. Det har blivit något konstigt med registreringen av länken till Trixies egna sida, så man hamnar här hos mamma. Den rätta länken ska vara: http://tintin74-beatrixstar.blogspot.com/ . Jag kommer att uppdatera lite oftare med mycket bilder från och med nu, så den som är intresserad av en ev affär kan följa hennes utveckling.

En dotter

Så äntligen fick Lina sitt föl i natt. Nästan 3 veckor över tiden! Det blev en liten söt och näpen tös. Förlossningen har gått bra. Både mor och dotter mår bra. Lina tar sin nya roll som mamma på största allvar. Fölet har diat och tarmbäcket har släppt, så nu är det bara att hoppas på att de första kritiska dagarna förlöper smärtfritt. Om 3-4 dagar kan vi pusta ut och säga att det blev ett levande fött föl.