Uteritter

På sista tiden har det varit så dåligt väder så jag har inte blivit arbetad något nämnvärt. Men den här veckan har både matte och Tin-Tin ledigt så vi har varit ute i skogen tillsammans med Tin-Tin och min kompis Sessan. Vi har börjat ganska lugnt i skritt men sen när vi ska trava har Sessan och jag busat ordentligt, ja jag har till och med galopperat några gånger, och då har jag fått ordentligt med beröm av matte så jag undrar om det är något hon verkligen vill att jag ska göra. Jag blir lite förvirrad när det gäller galoppen nämligen. Innan när jag sprang med vagn efter mig så var det Fy! Fy! Fy! att galoppera, men nu hos min nya ägare får jag beröm om jag galopperar några steg. Fast om matte blir glad så försöker jag ju, men det är så svårt att förstå när jag ska trav och när jag ska galoppera. Fast det är nog något som vi kommer träna ganska mycket på från och med nästa vecka. För om jag har förstått Tin-Tin rätt så ska vi åka till ridhuset ett par gånger i veckan och träna där under vinter halvåret. troligen kommer vi även träna för Cajsa en hel del också. Så jag ska nog lyckas lösa svaret på gåtan om galoppen.

Barbacka

Idag när matte skulle rida mig glömde hon sadeln!

Fast hon sa att det var planerat och att hon skulle passa på att träna sin balans när vi ändå bara skulle skritta lite på asfalten.

Och visst, det funkar ju.

Vi skrittade närmare 2 km innan vi vände och gick hem igen.

Vi hade sällskap av min pojkvänn Rocky Star. Det var Tin-tin som hade honom fast hon gick brevid istället för att sitta på hans rygg.

Det blev en lugn, avslapnande och trevlig tur strax innan skymningen.

Tävlat!

I helgen var matte och jag iväg och tävlade i Clear Round hoppning i Korsberga igen.

Det började med att matte red fram mig jättefint och man såg verkligen att träningen för Cajsa Lindqwist på Larsåsa-gård verkligen gjort nytta. Matte fick mig att söka mig framåt-nedåt, trots att det fanns så mycket spännande att titta på. Framhoppningen gick bra och vi hoppade fint.

Så blev det dags för vår första runda på 40 cm, och nu kom nervositeten fram. Matte blev försiktig och slutade driva mig framåt mot hindren. Tyvärr fick vi ett nedslag på första hindret. Det var bakbommen på en oxer som så retfullt trillade ner.

Men jag gick i mycket finare form än förra tävlingen i alla fall, så vi har gjort framsteg trots allt.

På framhoppningnen till nästa klass på 50 cm brövade matte att ha ett litet kort hoppspö i handen. Och nu gick det mycket bättre. Vi tog ett par riktigt fina skutt för att fortfarande vara på "G" inför nästa runda.

Nu gick det mycket bättre.

Matte drev på och fick upp ett lite bättre tempo och vi kom runt banan felfritt. Naturligtvis fick vi en fin rosett att ta med oss hem. Den sattes i mitt träns få alla kunde se hur duktig jag varit.

Fast jag tycker inte riktigt om att ha den där. Så det är tur att matte tar med sig den in och hänger upp på sin vägg sedan. Men den måste ju sitta medan jag och matte blir fotograferade innan vi kliver in i transporten och styr mot hemmets lugna vrå.